Igår fick pappa sin farsdag present.

Vi kollade på Anders Janssons föreställning "Kom in och stäng dörren".

Han var rolig, men smärtan jag känner tar inte en paus för att jag ska hitta på något trevligt.

Jag tog Oxycodone innan jag åkte hemifrån, men när jag satt där i stolen och hade ont fick jag ta en till.

Det resulterade såklart i att när vi satt och åt middag och allt lugnade ner sig så blev jag supervarm, satt och stirrade och ville mest bara hem.

Det är så tråkigt att inte få slippa smärtan, för en endaste dag.

Jag har även börjat tänka på att USA resan som jag tänkt göra nästa år eventuellt inte kommer att bli av.

Tänk om jag har för ont... tänk om jag är nyopererad.. tänk om jag ska opereras då...

ja... det finns många tänk om. Och jag försöker verkligen att inte tänka så, men ibland rymmer hjärnan ifrån en.

Idag har jag fått en del gjort. Jag har försökt ligga ett steg före smärtan och ta smärtstillande INNAN jag får ont.

Men smärtan kom ändå. Fast det gått över ett år vet jag fortfarande inte hur jag ska hantera smärtan.

kram

Anna