Jag har min värsta depression någonsin för tillfället. Jag har gått kbt lång och haft 25 samtal, med de är slut nu. Jag har lärt mig att hantera tankar och känslor bättre.
Detta har resulterat i kraftigt minskad oro och ångest. Men... det gör också att jag inte riktigt kan komma överens med hur jag känner mig.
Idag är en dålig dag. Jag är så otroligt tom, urholkad... nu när jag ligger i sängen så är där tårar som vill komma fram.
Det är så jobbigt att må såhär utan att man kan peka på en specifik händelse som gör att man mår skit. Det är bara en skitdag som deprimerad. :/

Jag tror att många spontant tror att om man har en riktigt dålig depressiv dag så bara gråter man och vill ta livet av sig. Så är det inte nödvändigtvis. Idag är en riktigt dålig dag och för mig innebär det att jag är fullständigt tom. Det känns som att jag är känslolös, men det är jag ju inte. Jag har ingen energi,lust, motivation...

Dagen blev fel från första början. Jag fick otroligt mkt gjort igår. Mkt på grund av att jag vaknade 03.30 och höll igång stor del av dagen. Idag sov jag 7,5h totalt. Detlängsta jag sovit på superlänge... detgkorde att känslan av att jag sover bort mitt liv startade dagen...

Ska prata av mig med en god vän. Sen ska jag försöka sova gott och.

Håller tummarna för en bättre dag i morgon.

/Anna

Mår så otroligt dåligt och tårarna rinner ner från kinderna.... tänkte att det kanske kunde hjälpa att skriva av sig. Och jag kom på att denna bloggen fanns för några dagar sedan.

En sammanfattning;
Jag var sjukskriven mer eller mindre 3 år pga en arbetsolycka då jag totalförstörde min rygg. Det var utdraget men slutresultatet blev att jag numera är stelopererad på sju nivåer och får leva med smärta livet ut.

Jag var hela tiden positiv till att jobba och ville mer än kroppen klarade vilket var frustrerande. Jag arbetade 50% och ville försöka komma in på smärtrehab så jag lärde mig hantera smärtan, en plan fk var med på. Samma dag som jag fick besked om att smärtrehab gav mig en plats (inte det lättaste att få det) i ett program så fick jag även en ny handläggare på försäkringskassan. Jag klassades nu som arbetsför till 100% och blev utförsäkrad.

Jag klarade ändå inte mer än 50% så jag fick låna pengar o tigga mig till av all för att få det att gå runt. Jag gick på underbara smärtrehab. Jag fick bra hjälp där och jag ökade sakta upp till 75% och hade plan på ökning till 100. Men så blev det aldrig. Jag var berättigad sjuklön via arbetsgivare. Men lönekontoret krånglade så att jag fick inte sjuklönen förrän ett halvår senare. Utförsäkran, pengabristen och det eviga krånglet med lönekontoret gjorde att jag blev utbränd i slutet på maj förra året.

Det blev inte mkt till återhämtning bara en vecka efter att jag blev sjukskriven fick min chef som jag tyckte väldigt mkt om sluta. Osäkerheten på framtiden gjorde att jag mådde dåligt. Mina andra kollegor slutade en efter en med jämna mellanrum och det gjorde att jag mådde sämre.

Dagligen i månader var jag hos min döende morfar. Han fick en tumör i magsäcken i februari, opererades och så... det var jobbigt men det fanns hopp om det. Men i juni visade det sig att cancern spridit sig till levern. Han somnade in 29 oktober förra året och jag knäcktes ytterliggare. 6 dagar senare fick föräldrarnas/familjens hund avlivas. 14 nov var det dags för begravning och jag blev om möjligt sämre. Julen och nyår kom. Men det var så konstigt utan morfar och jag kände ständig stress och panik i kroppen. Min 13 åriga hund började i slutet på 2018 visa tecken på att han började bli äldre (lite sämre syn och hörsel). Var natt vaknade jag i panik 4-5ggr övertygad om att han var död. Detta slet på mig.

Jag fick lite andrum. Det fanns en plan för naturunderstödd rehabilitering. Samma vecka som jag skulle göra besök på gården och skriva papperna för att söka plats var det möte med kollegorna. Vi fick besked om att arbetsplatsen skulle ?effektiviseras?. Detta innebar att boendet jag arbetade på skulle läggas ner och brukarna skulle få flytta och hamna på boende där de inte platsar. Jag fick en otroligt kraftig depression. Bitterhet över ryggen kom vilket aldrig funnits innan. Men nu kände jag bara att de tog min rygg o de tog mitt psyke och nu bara försvinner dem...

Det fortsätter att vara motgångar. Och jag mår sämre än någonsin. Jag kollar mitt konto och eftersom jag passerat 365 dagar som sjukskriven så sänks ersättningen. Var månad går jag back ekonomiskt. Eftersom jag varit sjukskriven så länge så väntar jag bara på en utförsäkran...

Jag mår så otroligt dåligt.
Jag är så trött på allas goda råd. Jag förklarar hur jag mår men de förstår inte. Jag önskar att jag kunde jobba men var ska energin komma ifrån? Jag är utbränd, har en svår depression, jag har kronisk smärta i ryggen, jag har otrolig smärta i mina fötter. Elak hälsporre har blivit hälsensinflammation och ingen behandling biter. Ska testa en sista grej.. annars är det gilla läget eller opereras med risk för ganska dåligt resultat ändå. ?

Jag är trött på livet.
Jag vill inte dö.... jag vill bara inte leva....